Börja där du själv står

Sista dagen i den lilla byn Caposele uppe i de napoletanska bergen. Jag kan inte minnas senast jag blivit så väl omhändertagen och bemött på en plats som jag aldrig tidigare besökt, av människor jag just lärt känna. Här finns verkligen allt för livsnjutaren, utan några som helst överdåd och utan dekadens. Det är en ekonomiskt fattig by. Men den är ofattbart rik på kärlek, god mat och ett av Europas bästa dricksvatten. Och så all denna tryffel! Jag vet inte om ni har prövat att hålla i en trekilostryffel någon gång. Känslan: som att hålla i en handgranat, laddad för en brutal matexplosion.

Jag beskriver min oerhörda respekt för denna trekilostryffel för Signore Russomanno

Här har alla byns invånare i stort sett en egen trädgård, fyllda av frukt- och olivträd, grönsaksodlingar och kanske en egen liten cantina där man gör sitt eget lokalproducerade vin. En by som genomlevt så många krig, maktskiften, jordbävningar,  vulkanutbrott, bränder och åskstormar sedan grekerna först var här i trakten för 2500 år sedan, vet att man aldrig kan räkna med att någon eller något annan ska säkerställa framtiden och tryggheten. Man säkerställer det själva, genom att alltid ha lokal beredskap i kombination med en gnutta tro, hopp och kärlek. ”Att tro betyder inte att man är fatalist”, som en här sade, ”utan bara att man påminner sig själv om de verktyg man har fått och utrustats med av Gud fader och ditt ansvar att göra vad du kan för att använda dem” och så ”Vi är beredda på att mycket kan hända, men vi utgår alltid från att vi kan lösa det. Det har vi ju trots allt gjort i några tusen år”. Låter klokt i mina öron. Trösten, hoppet och kärleken finns där man själv står. Inte någon annanstans. Också en lärdom för alla de som känner vanmakt inför de stora globala utmaningarna. Ibland kan det kännas och vara mycket bättre att helt enkelt börja lösa de mest närliggande problemen, och se till att man har det bra där man står.

Utsikt över bergen från rummet i Caposele

Nu ska jag snart hem till det mer humana klimatet i Sverige. Här har det just blivit värmerekord med 38 grader i skuggan. Till och med de luttrade byborna skakar på huvudet. Tur då att de i alla fall har Selefloden att svalka sig i…

En förgrening av Selefloden som förser stora delar av Puglia och Capagnia med vatten

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *