Ett kilo tillit tack!

Hur mycket kostar ett kilo av din tillit? Hur mycket är du själv villig att betala?

Varje gång jag köper något – ett paket vetemjöl till exempel – betalar jag inte bara för mjölet, utan för att det faktiskt ska vara rent mjöl i påsen. Inte lite då och då, utan varje gång. Om jag skulle riskera att få mjölbaggar i påsen varannan gång så skulle jag inte vara beredd att betala lika mycket. Eftersom jag tillhör dem som tar ekologiskt jordbruk på stort allvar så är jag villig att betala lite extra för exempelvis ett KRAV-märke på påsen, eftersom jag då räknar med att få mjöl som är framtaget utan bekämpningsmedel och konstgödsel. Alltså, extra rent mjöl i påsen, ur mitt perspektiv. Men skulle det visa sig att det där KRAV-märket är satt på en påse mjöl som ändå är framtaget på konventionell väg, så skulle jag ju snart sluta köpa KRAV-märkta produkter. KRAV-märkets existens bygger på tillit. Allra helst skulle jag ju vilja känna eller åtminstone vara bekant med den som har producerat mjölet. Då är jag villig att betala minst det dubbla för en påse mjöl. Bara för tillitens skull.

Det finns väldigt många företag, institutioner, makthavare och samhällsaktörer som verkar ta tilliten lite för lättvindigt. När vi till exempel beräknar kostnaden av ett inställt tåg glömmer vi snabbt bort att också ta in kostnaden för att förtroendet för tågresandet successivt urholkas varje gång ett tåg ställs in. När jag och Jenny kom till Kastrup och skulle ta tåget till Malmö så stängde polisen plötsligt av bron i över en timme och alla resenärer kastades av tåget utan någon förklaring. Orsaken fick vi inte reda på, men en sak var klar: min tillit för tågresandet mellan Köpenhamn och Malmö minskade. Hur mycket var den där timmen då bron var avstängd värd egentligen i termer av tillit?

Politiker känner till detta faktum mer än de flesta, och gör man det inte får man ofta snabbt lära sig det illa kvickt när tilliten förbrukats. En politiker som inte går att lita på är inte vatten värd som makthavare på sikt. Det är en läxa som Trump just nu får lära sig i Vita Huset. Han har enligt Washington Post ljugit eller yttrat tvivelaktiga påståenden över 800 gånger bara under det halvår den korrupta miljardären suttit i Ovala rummet. Diktatorer som vill sitta länge vet att ljugandets konst kräver stor skicklighet, och en mycket välslipad propagandaapparat. Diktatorer som Erdogan och Putin vet att deras anhängare måste kunna lita på att de får vad de blivit lovade, annars har de snart inte några vänner som kan upprätthålla deras maktfullkomlighet.

Många relationer går under på grund av en eller flera lögner, inte så mycket på grund av misstagen som ofta orsaker själva lögnen. Det vet jag både av egen erfarenhet och av studier som gjorts i relationernas konst. Det är inte särskilt konstigt egentligen: i samma stund som man inte känner att man kan lita på sin partner EN gång, börjar man snabbt fråga sig VILKA gånger man kan lita på sin partner. Detsamma gäller givetvis relationen mellan kund och producent eller mellan medborgare och myndigheter. Jag skulle önska att en stor del av utbildningen i skolor och universitet, på arbetsplatser, hos politiska partier och andra institutioner handlade om tillit. Både hur man ser till att hålla fast vid den, och vad som händer om man inte gör det. I samma stund som tilliten urholkas står också samhället på väldigt svaga grunder. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *