Mina dagar på kulturklubben, krisen i bokhyllan och de Elvderton

    Forum – ”Kulturklubben”

Svenska Akademin. De Aderton – som nu blivit det Elvderton efter avhoppen, som satirikern och prästen Wisti så underbart uttryckte sig. Det mesta har ju redan sagts som kan sägas om detta infernaliska spektakel, denna anakronistiska såpopera. Men jag har några anekdoter som på något sätt malt i mitt huvud och som äntligen fått sättas i ett samband. Kanske därför att jag själv på nära håll sett i andra sammanhang vad som kan hända när vänskap blandas samman med kompetens och meriter.

Mellan 2002 och 2004 hängde jag ofta på den så kallade ”Kulturklubben” – eller som alla numera vet vad den hette: ”Forum – Nutidsplats för kultur” på Sigtunagatan vid Odenplan . För en ung manlig pretentiös litteratur- och filosofistudent var det en dröm att både få höra högläsning av Marcel Prousts ”På spaningen efter den som tid som flytt” av några av dåtidens mest kända författare och bästa högläsare. Samtidigt fick man mingla med dåtidens giganter inom poesi, litteratur och litterär kritik. Hade man tur kom Horace Engdahl själv dit på sin motorcykel och högläste ur något kritiskt alster han själv författat eller lånat från någon av de stora tyska, franska och italienska litterära giganterna. Han var då hyfsat nyvald ständig sekreterare (han tillträdde 1999 efter bara två år på stol nr 17 a propos det befängda uttalandet av den 93-årige sinologen och akademiledamoten Göran Malmqvist om att Sara Danius suttit för kort tid på sin stol för att göra ett bra jobb som ständig sekreterare. Sara hade ju liksom Horace bara suttit i två år innan hon fick ta över efter Englund, men Horace var uppenbarligen ”killräckligt bra”. Ett genialt uttryck jag lånat från Mia Skäringer och Anna Mannheimers podd.

Forum, eller Kulturklubben, arrangerades av Katarina Frostensson och hennes man Jean-Claude Arnault från och med 1989. De bjöd in 80-och 90-talets litterära och konstnärliga – och inte sällan självutnämnda – giganter och ”genier”. Många av dem var också samlade i redaktionen för tidskriften med det passande namnet ”Kris”. En för litteratur- och konstkritiker oerhört betydelsefull och omtyckt tidskrift för 80- och 90-talets litteraturkritiska debatt skapad av Horace Engdahl, Stig Larsson och Anders Olsson. Jag har alla nummer av Kris i bokhyllan, och vi kan återkomma till att två av dess redaktionesmedlemmar numera är akademiledamöter lite senare.

1991 publicerade Frostensson en dikt i Kris och blir därmed också en av få kvinnliga skribenter i dåtidens mest inflytelserika litteratur- och konstkritiska tidskrift i Sverige. 1992 blir hon utnämnd till akademiledamot. Kulturklubben fortsätter sin verksamhet men med ökad popularitet och än fler möten. Mycket av livet som pågår nere i källarlokalerna på Sigtunagatan sammanställdes i boken ”Källarhändelser” som kom 2007, där bland annat Sara Danius, Horace Engdahl, Katarina Frostensson, Anders Olsson, Jesper Svenbro och Jayne Svenungsson alla skriver om hur betydelsefull Forum, eller Kulturklubben varit och delar med sig av magiska konstnärliga erfarenheter. Alla nämnda numera akademiledamöter. Långt senare skulle det framkomma att akademiledamöterna också sett till att just denna verksamhet fått stöd samt nominerat ”Kulturprofilen” Arnault att få bli ”Riddare av Nordstjärneordern” för sina förtjänstfulla insatser. Dvs att se till att skapa ett forum som Akademiledamöterna själv använt som sin främsta trampolin och rekryteringsbas.

Jag googlar snabbt fram listan över De Aderton och får fram följande lista:

Kerstin Ekman – 1978 (har inte deltagit sedan Rushdie-affären sedan 1989)

Sture Allén – 1980 (1986-1999) – Försvarar Frostensson och ifrågasätter Sara Danius

Kjell Espmark – 1981 (som nu lämnat i protest till Danius försvar)

Göran Malmqvist – 1985 (försvarar frostensson och ifrågasätter Danius)

Katarina Frostensson – 1992 (runt vilket mycket av spektaklet kretsar)

Per Wästberg – 1997 (försvarar Danius)

Horace Engdahl – 1997 (1999 – 2009) (Försvarar Frostensson)

Peter Englund – 2002 (2009 – 2015) (försvarar Danius)

Jesper Svenbro – 2006 (sitter kvar och har mig veterligen inte uttalat sig)

Kristina Lugn – 2006 (sitter kvar och har uttalat sig generellt kritiskt till Kulturministerns användande av knytblus)

Anders Olsson – 2008 (sitter kvar och har tillträtt som tillförordnad ständig sekreterare)

Lotta Lotass – 2009 (har begärt utträde och försvarar Danius)

Bo Ralph – 2009 (sitter kvar och har mig veterligen ej uttalat sig)

Tomas Riad – 2011 (sitter kvar och har mig veterligen ej uttalat sig)

Sara Danius – 2013 (2015-2018) (lämnat efter påtryckningar från Team Frostensson)

Klas Östergren – 2014 (lämnat och försvarat Sara Danius)

Sara Stridsberg – 2016 (lämnat och försvarat Sara Danius)

Jayne Svenungson – 2017 (sitter kvar och har mig veterligen uttalat sig till förmån för någon) .

Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att se det plågsamma mönstret här, och som säkerligen flera redan påpekat. Akademin i sin nuvarande utformning har helt enkelt bestått av tre gäng.

Gäng 1: Ett litet och åldrat manligt gäng som alla varit med och röstat fram Horace Engdahl till ständig sekreterare en gång i tiden och trivts väl under hans 10-åriga ledarskap.

Gäng 2: De som kom in i Akademin med hjälp av Frostensson och Horace Engdahl, som varit inbjudna återkommande till ”Kulturklubben” och därmed känt Frostensson med sin man Jean-Claude mycket väl – dvs. Anders Olsson (som också ingick i redaktionen för Kris) samt Jesper Svenbro och Kristina Lugn.  Jayne Svenungsson blev ditbjuden sent och har säkerligen inga vidare personliga band men känner sig säkert bakbunden (hon har visserligen sagt sig hoppas att Sara Stridsberg kommer tillbaka men inte tagit tydligt parti för Danius).

Samt Gäng 3: dvs de som nu lämnat Akademin, som tagit parti för Danius och som inte velat ha något med två andra gängen att göra. Den enda av den äldre skaran som med hedern i behåll kan tala med integritet tycks vara Per Wästberg som inte heller tillhört team Horace/Sture/Malmqvist och som alltid varit känd för att säga vad han tycker

Plötsligt återkommer minnen från de vinstinna kvällarna på Forum. Horace på scenen, applåderad av sitt entourage av Anders Olsson, Jean-Claude Arnault och Katarina Frostensson. Högläsningarna av Proust där om jag inte minns fel både Kristina Lugn och Jesper Svenbro bidrog till och sen återrapporterade om i boken ”Källarhändelser”.

Kompisgänget som höll varandra om ryggen, även när det för allmänheten var uppenbart att festens dolda regissör – allas bundis och bästis – Jean-Claude hade begått övergrepp, svinaktigt, utnyttjat sin position som ledsagare till en av de Aderton.

Så sunkigt minnena plötsligt känns. Och så logiskt hela händelseloppet nu tycks framstå. Och samlingen av tidskriften Kris som jag hållit så dyrt och helig – så sorgligt att den litterära kvaliteten nu blir nedsolkad av känslan av ett kompisgäng klättrar sig därifrån redaktionen till kulturvärldens absoluta mittpunkt genom ryggdunkande, och inte genom snille och smak.

Ett svar på “Mina dagar på kulturklubben, krisen i bokhyllan och de Elvderton”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *